Individualismens tragiska höjdpunkt?

Paul McCarthy har gjort ett konstverk som först skrämde mig för att sedan få mig att se det som man inte vill bli påmind om. Tragiken i vår tids ensamhet -- att älska med en tunna. Att vara så alienerad från all mänsklig närhet som går att vara. Verket är mekaniskt och mannen är gjord i latex och i naturlig storlek. Jag hörde något som jag trodde var en maskin som lät och blev nyfiken på ljudet. Det visade sig komma från ett nästan mörkt rum. Jag blev först livrädd när det gick upp för mig vad jag trodde mig se -- en riktig man som pippade i en stor tunnas kvisthål. När hjärtat lugnat sig så förstod jag verkets genialitet. Det heter Alpine Man och är från 1992.